Mitt första inlägg

Nu ska jag äntligen ta och skriva mitt första inlägg här på bloggen.

Ni andra kanske är ute och träffar era kompisar eler sitter och bloggar just nu vad vet jag. Vi har ju som sagt julov nu. Själv hatar jag julen.

Man känner sig så ensam. Man vet att alla eller iaf dem flesta sitter hemma med släkten elr vänner och har det mysigt. Sjäv åker man iväg till släktingar och gör ingenting där. Man sitter bara och väntar på att man ska hem,hem till sitt rum där man får vara ifred och sitta och gråta utan att någon ser.

Man måste låtsas vara glad fast att man inte är det. De måste man ju annars också så att ingen ska se.

Man hör släktingarna bråka även fast att man sitter på våningen längst ner. De skriker på varandra fast att det är jul. Dem bråkar helatiden. Kan dem inte sluta någon gång?

Maten är klar och man måste så klart äta fast att man inte vill. Julmat har aldrig varit något för mig. Jag vetinte varför.

Man får panik, vill inte gå upp i vikt. Man vet att man måste äta jätte mycket på julen. Om man äter för lite så kanske dem märker att man bantar. Dem får inte märka någonting, men vill inte äta.  Då kommer man gå upp de som man gått ner igen..

Man tar en macka och inget mer. Klagar på att man inte gillar julmat. Ingen säger någonting. Man blir lättad.

Men sen kommer H, och säger

- Är de där allt du ska äta? Så att alla hör.

Alla vänder sig om och kollar på mig.

Min mamma säger:

- Men hon tycker ju inte om julmat.

H blir arg och skriker:

- Men hon får väl fan ta och äta nu när jag har lagta mat. Det är ju för fan julaton.

Man känner ångesten komma,panikångesten är påväg. Det gör ont i kroppen. Det känns tungt vid bröstet och tårarna är påväg. Man vill skrika. Men kan inte, de tär fullt med folk överallt.

 Man känner sig tvungen att äta annars kanske dem misstänker något. Men det går inte få i sig mer en en macka. Magsäcken har krympt. Känns som att man ska spy om man äter minsta lilla sak till. Om man stoppar någoting mer i munnen när man ät mätt så kommer magsäcken bli större.

Då kommer man gå upp i vikt igen. Man hör en röst som ropar inuti en, "måste bli smal".

Man sitter kvar en stund till vid bordet. Är rädd för att gå därifrån. Tänk om dem säger något,om att jag ska ta mer mat eller så. H kommer säkert att skika något igen.

Sen går man därifrån. Dem säger ingenting till mig. När man gått en bit därifrån så hör man Hs röst.

-Tänk att det ska vara så jävla tråkigt att den där ungen inte äter ett jävla skit på julafton.

Ingen svarar på de hon säger. Men det gör ont inuti kroppen, det gör verkligen ont.

Sen fortsätter H att snacka på om mig, att det är sååå hemskt och oförskämt av mig att jag inte åt så mycket.

H snackar och snackar men ingen svarar fortfarande.

Jag hör fortfarande hennes röst när jag är på nerdersta våningen. Det känns hemskt. Man försöker att inte lyssna för det är ju jul. Då ska man vara glad.

Det är bara en av sakerna jag hatar med julen.

De nästa är att man JÄMT ska få saker som man inte önskar sig och de man verkligen önskar sig får man inte. Man får kanske ett par byxor som verkligen är skitfula som man verkligen inte skulle kunna andvända. Men man måste låtsas att man tycker om dom fast dem är hur fula som helst. Man vill ju inte såra den som köpt dom och säga att man inte tycker om dom.

Sen får man ju såklart godis fast att man har sagt att man inte vill ha det. Godis, socker,. Nej, då kommer jag bli tjock. Men vill inte slänga bort det, det känns taskigt emot den som köpt det. Den har ju köp de för deras pengar och för att vara snäll.

Alla bråkar helatiden, det blir ingen mysig stämning. Man hör alla skrika på varandra vart man en är. Alla kompisar sitter hemma med deras familjer och vänner och pratar och har det mysigt. Medans man själv sitter ensam och tänker. Ingen har tid för en. Det är såklart de små som all uppmärksamhet går till. Ingen har tid och komma ner till mig och ens prata.

Man har med sig en bok som man kan sitta och läsa på julafton. Nej flera stycken faktiskt och man läser jämt ut dom eftersom man är där i nästan ett helt dygn.

Men det går knappt att koncentrera sig för att det är ett sånt oväsen i hela huset.

Sen kommer M ner till mig. Han har med sig en påse och vad har  han i påsen?

Jo, kakor. Massor av kakor.

Till dig säger han. ÅH nej inte till mig tänker man. Varför ska man jämt få massa saker att äta medans ingen annan får det. Det är ju bara jag healtiden. Villl han att jag ska bli fet? No why! Att jag äter upp alla dem dära tänker jag.

Sen tackar jag en, bara för att vara snäll. Dem är jätte goda säger jag.

Jag äter inte upp hela, säger att jag inte orkar.

Man mår bara sämre för att man ätit.

Sen kommer H igen.

- I morgon ska jag laga god mat till dig och då vill jag se att du tar och äter MYCKET!

Nej! Tänker jag. Då måste jag äta mycket. VAD SKA JAG GÖRA?

Så såg denna julafton ut för mig iår. Eller rättare sagt, så brukar den se ut.

Hoppas att eran jul har varit mycket bättre en min och att ni fått de ni önskat er och massa med kärlek och mys! :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar